Erik Rapp

Så länge jag kommer ihåg har jag alltid tyckt om musik i alla dess former. Från det att jag började i kör, började tuta i en saxofon samt spela piano, till att idag stå själv på scen.   När jag som 5-åring började i kör, var jag klart yngst i skaran. Jag hade svårt att sitta still mer än sju sekunder i följd och mellan låtarna gled mina tankar iväg till fikapausen.   Ett år senare började jag i skolan. Jag hade en lärare med stor passion för musik, som därav fick mig intresserad av alla former av musik och inte bara sång.   I tvåan var blockflöjt på musikskolan nästan obligatoriskt. Det var första gången jag testade ett instrument och även om just blockflöjt kanske inte var min största talang, väcktes där ett intresse.   Blockflöjtslektionerna tog slut och dessa lämnade ett stort tomrum efter sig. Detta fick mig att börja spela saxofon och efter att ha gjort det i två år, la jag till ett instrument, piano.   Jag slutade på saxofon, men höll i med pianospelet ett år till. Efter två år med regelbundna pianolektioner kunde jag de flesta ackord samt enkelt melodispel.   År 2007, när jag var tio år sökte jag till min första talangtävling. Jag gick därifrån vidare till final, till min och familjens stora förtjusning. Efter den tävlingen började jag åka landet runt och besöka olika talangjakter. Egentligen inte för tävlingens skull, utan mest för att få en scen att stå på och göra det jag älskar!   Jag blev senare uttagen till ”Helges Artister”. Där träffade jag dussintals nya, fantastiska vänner samt min sångcoach Johan Jämtberg. Under denna tid åkte jag regelbundet till Gävle på olika spelningar, samt för att göra studioinspelningar. Från början gjorde jag covers, men efter ett tag började jag intressera mig för att skriva eget.   Just nu går jag på musikgymnasiet Rytmus i Stockholm där jag läser singer/songwriter.   Det var allt jag hade att berätta just nu. Jag kommer att komplettera denna sida med bland annat min resa till Idol 2013. Håll er uppdaterade på min Facebook, min Twitter och Instagram.   Med vänliga hälsningar, Erik Rapp